FMV Veteranklubbs besök av Waxholms fästning torsdagen den 6 september 2018.

FMV Veteranklubbs utflykt till Waxholms fästning genomfördes i ett bra sensommar-väder med deltagande av 45 veteraner.

Utflykten började med båtfärd från Strandvägen med M/S Cinderella I. Efter överens-kommelse med fartygets kapten blev gruppen landsatt direkt på Waxholmen – ön där fästningen ligger.

Huvudmålet med fästningsbesöket var att se den utställning av sjöminor som sedan 12 maj 2018 infogats i fästningsmuséet – inlagda i tidsordning i muséets övriga ut-ställningar.

Besöket inleddes med lunch i fästningens restaurang inrymd i pansarbatteriet - ur-sprungligen avsett som plats för flera stora kanoner. Lunchen bestod av Wallenber-gare samt kaffe och kaka.

Foto: Bertil Adler

Många av de svenska avståndsminorna var mycket svåra eller t o m omöjliga att svepa med magnetisk – akustiska minsvep. Sådana minor måste röjas med minjakt-fartyg som letar upp minorna med minjaktsonarer och sedan med hjälp av röjdykare eller fjärrstyrda undervattensfarkoster placerar sprängladdningar intill minorna som därefter sprängs genom fjärrutlösning med en akustisk signal från minjaktfartyget.

Inne i muséet skedde rundvandring i två grupper, vardera anförd av två guider, varav den ena i varje grupp var minexpert. Vi informerades om kustförsvaret från 1500-talet fram till nutid. Försvarsanläggningarna bestod av ett stort antal kanonbatterier, minspärrar och försänkningar (stenbarriärer strax under vattenytan) i sunden mellan närliggande öar. Idag är alla befästningar, kanoner och minor avvecklade, även de mest moderna anläggningarna.

Minvapnet var uppdelat i Flottans minsystem med flera olika mintyper med olika egenskaper och Kustartilleriets minsystem, också av flera olika mintyper, som vanlig-en var kontrollerbara, d v s kunde utlösas manuellt genom kabelanslutning.

Flottans minor avsågs läggas ut utomskärs i stora långa minspärrar som en yttre sköld mot fiendens invasionsflottor.

Kustartilleriets minor avsågs läggas ut i inloppsleder, skärgårdar samt i hamninlopp och även i hamnar. Minorna var vanligen kontrollerbara för kabelansluten manuell utlösning från skyddade minstationer. I många viktiga inloppsleder fanns dessa mineringar permanent utlagda i fredstid för att hålla hög insatsberedskap. Minorna var säkrade för att kunna överseglas i fredstid utan risk. Exempelvis så var inloppet till Stockholm permanent minerat i leden söder om Sandhamn. Många av oss har färdats över dessa minor med t ex Finlandbåtarna.

Kustartilleriets långskjutande kanoner skyddade mineringarna från att röjas av fien-dens minröjningsfartyg och minsvepare.

De modernaste minorna har en hög tekniknivå i de sensorer som ska avståndsutlösa minorna när ett fartyg passerar. Det handlar om teknikområden för sensorer inom signaturområdena magnetik – akustik – tryckförändringar (som uppstår när fartyg passerar över) – elektrisk signatur (från bl a fartygens galvaniska strömmar) samt i vissa fall ytterligare avancerade signaturer. De har också logik för upptäckt av fartygssimulerande minsvep för att undvika att detoneras av de minsvep som sänder ut signaturer som ska likna fartyg.

Efter den gedigna informationen om Sveriges kustförsvar avslutades museibesöket varefter veteranerna på egen hand kunde titta runt i fästningen och sedan åka med linfärjan tillbaka till Waxholm och ta båt eller buss hemåt.